Tack för tipset!!
Jag gjorde det innan jag blev gravid och tyckte att mina muskler var helt ok. Likt förbaskat så kom foglossningen tillbaka i ryggen fyra dagar (!!) efter ägglossningen.... Tränade en bit in i graviditeten, sen orkade jag inte mer.

Men jag är glad över alla tips och reflektioner jag får!! Räknar med att det inte släpper efter graviditeten i första taget heller då jag inte blev av med den mellan graviditeterna så då blir det även lättare att ta tag problemet när man kan röra sig bättre och det inte är lika illa.

Men sjukskriving räknas som det vore ett jobb, och är man sjukskriven 100%. Räknas det att 100% är den % man jobbar och enlig fk får man inte ha barnen hemma om mab ska få ut sjukpeng

Vet inte om jag hänger med här. Men är man sjukskriven när man är föräldraledig får den andra parten ta föräldraledigt för att ta hand om barnet/barnen.

Eller syftar du på ett moment 22 att när man är hemma och sjukskriven inte får ha barnen hemma men att i vissa kommuner inte får ha barnen på dagis när man är sjukskriven?

Nu förstår jag inte riktigt hur du menar. Vill du utveckla ditt svar lite?

Haha, jag svarade men raderade det, för jag insåg att tråden startades i maj och att jag sett TS undra över amning

ähhh...bättre sen t än aldrig

Du får jättegärna svara på TS då jag fortfarande har ont och är sjukskriven för smärtan. Fått remiss till "specialist" nu äntligen (önskar jag bytt läkare tidigare) men väntar fortfarande på att få kallelse...

Kunskapen om bäckensmärta under och efter graviditet och dess följdkomplikationer av uppluckrade fogar så som sned rygg, svankrygg och snett bäcken är beklämmande dåligt. Även läkare jag träffat verkar inte förstå allvaret i detta problem. Det sopas under mattan med svaret att de flesta blir bra efter graviditeten. Endast en läkare jag träffat, man i 30 årsåldern (!!), har förstått vad det handlar om över huvud taget! Och han var inte imponerad över den nonchalans jag mötts av. För att inte tala om barnmorskor som jag träffat har haft obefintliga kunskaper i ämnet.

Så om du har något tips så läser jag gärna. Fast nu är det inte behandling mot smärtan utan snarare hur jag blir bra som jag vill veta.

Vill även säga här om någon läser att anledningen till att man inte får dexofen så sent i graviditeten som jag var är att det kan ge bebisen andningsproblem om den föds. Citodon så sent i graviditeten är betydligt säkrare enligt den läkaren jag pratade med. Hon vart mycket upprörd över att det i Fass inte stod någon varning om Dexofen sent graviditeten, vilka komplikationer som kan uppstå.

ja dte var konstigt....det e ju liksom ganska viktig

Tja, jag hade ju bara nåt att komma med i smärtlindringsfrågan och det var att puffa för akupunktur, som är lite my drug of choise, s a s. Mina bäckensmärtor avtog, sakta men säkert efter första grav och var borta lagom till grav. nr2 - 3 år senare. Jag vattengympade lite efter avslaget och sen kom jag igång med min ridning igen och tror att det hjälpte mig att få bukt med bäckenet. (eller så valde kroppen att återhämta sig ändå, oavsett vad jag gjorde) Ridning ger ju mycket fin muskulatur i det området.

Men jag kan absolut hålla med TS om att det är ett problem som sopas under mattan! Min sjukgymnast meddelade mig att jag skulle söka omedelbart igen om smärtan inte avtagit märkbart efter 3 månader efter förlossningen. Nu gjorde ju inte smärtan det, men jag är en tönt och sökte inte iaf utan tänkte som så att jag klarar mig. Men jag är iaf glad att hon gjorde mig uppmärksam på att man inte ska ha ont!

Håller tummarna för att du får rätt hjälp hos specialisten och beklagar att jag inte hade nåt mer matnyttigt att komma med

Tanken du gav värmer!!