Hur det förhåller sig med pulsen har jag ingen aning om. Vet dock att stress kan utlösa "anfall" med hjärtinfarktliknande symtom som tryck över bröstkorgen och andningssvårigheter. Jag känner personer som åkt in akut och fått veta att det varit stressrelaterat.
Illamående och magsmärtor är ju inte direkt ovanligt när man inte trivs t ex i skolan.
Ångest eller vantrivsel är kanske inte en alltför avancerad gissning då.

Sensommar!

Håller med HH. Det med stress och ångest kan ge olika symptom. Men jag är ingen expert. På mig la tarmsystemet av, låg inlagd på infektion i 4 dagar. Jag hade medvetenhetsstöring när jag lades in och var kraftigt påverkad av att inte kroppen tog upp någon energi.

Jag hade förresten så kraftiga smärtor att jag mådde illa och kräktes. Då fick jag två sprutor morfin i benet.

Jag hålle rmed HH. Det behöver inte vara höjd puls och hjärtklappning för att vara ångest. Ängest kan visa sig på väldigt många sätt. 

Att hon har ont i mellangärdet är inte konstigt, där sitter nervknuten.

Jag tillhör dom som har åkt akut in på sjukhuset med ambulans i tron att jag haft fel på hjärtat och det visat sig att det är ångest. Det var när jag fick för mig att jag var frisk och slutade att ta mina piller. Inte bra alls.

Hmmm ...
För mig låter det helt ologiskt. Jag tänker mig ångest - panik/skräck/rädsla - hjärtklappning och puls på 200. Å andra sidan har jag en hemskt dålig koll på det, och det duger inte när jag ska diskutera med läkaren. Jag vill nämligen att de ska utesluta fysisk sjukdom först innan de går in på den psykiska biten. Så det inte blir som med hennes järnbrist, för att de helt enkelt inte tänkte på att kolla den. Lathet och skoltrötthet var en enklare förklaring ...

Hittade en sida som verkar beskriva det ganska bra. Jag har inte lusläst den. Det finns undersidor där också.

Sensommar!

Men bara för att läkarn antyder ångest betyder ju inte att det är det, det kan det ju lika gärna vara stress. Smuggla i henne en propavan, mår hon bra av det = psykiskt, hjälper det inte = fysiskt.

Nu skojade jag om propavan, även om det skulle ge en indikation. Jag förstår din oro inför att det skulle vara något fysiskt, men som du beskrver det vill jag nog luta åt stress, inte ångest. Storasyster? Duktigsyndromet? Envis? Vill/kan/ska klara det? Vägrar lyssna på sin kropps signaler om att något är fel? Ofta förkyld eller andra krämpor? Eksem?